En ivf-bloggares handbok

Views_of_a_Foetus_in_the_Womb_detailJag lyfter ofta fram bloggvärlden som en kraftkälla. När jag kom hit blev jag överväldigad över det stöd och den sammanhållning som finns mellan ivf-bloggare.

Det går snabbt att finna sig till rätta i det nya sammanhanget. Känslan av att inte vara ensam är fantastiskt. Helt plötsligt är det massa människor som FÖRSTÅR och som skriver saker som jag KÄNNER.

Men.

Ingenting är bara positivt. När bilderna på två streck, ”gravid”, pluss och växande magar börjar ploppa upp i flödet är det många av oss som får jobbiga känslor. Men, att inte kunna känna riktig glädje och vara missunnsam när någon blir gravid är fel översättning av känslospråket tycker jag. Det handlar snarare om att det skapar stress och press. Precis det som många av oss faktiskt flydde i från när vi började blogga.

Sammanhanget går sönder lite.

Det är ok att bli ledsen för det.

Det är egentligen helt frikopplat från att någon äntligen blir gravid.

Många bloggare lyfter också fram att det skapar hopp och visar att IVF faktiskt fungerar. Något som för många av oss – som hittills bara har misslyckade behandlingar bakom oss – känner är lika troligt som att vi kommer utveckla vingar och flyga till månen nästa vecka.

Jag läser Libras och ivfdags inlägg som tar upp, dels hur vi mår av att blogga och hur vi mår när vi förhåller oss till andra som bloggar. Det fick mig att börja fundera.

Precis som Libra funderar jag på hur jag ska göra med bloggandet under den här behandlingen. Jag tänker också att det lätt blir för mycket fokus på just behandlingen. Hur bra är det egentligen?

För mig handlar det om lustprincipen. Känner jag inte för att blogga – då gör jag inte det. Den här behandlingen, som för övrigt startar ikväll, ska jag i alla fall försöka att leva mer i ”det vanliga” och fokusera på annat. För jag tror också att det kan bli för mycket. Jag har mått dåligt av att blogga och pausade helt i vintras. Det var jävligt behövligt!

Men för mig ökar också behovet av att blogga under behandling. Jag finner så mycket stöd här genom bloggen, just för att jag ännu inte vågat/orkat berätta om vår situation för andra. Samtidigt håller jag med Libra. Det är nog sunt att inte snöa in för mycket på biverkningar och symptom.

För mig kan det kännas stressande att hinna läsa alla fina bloggar och kommentera. Jag vill ju peppa och bekräfta, men ibland finns det inga ord eller tid. Psykologen tyckte verkligen att jag skulle begränsa läsandet till en eller två gången om dagen och högst en halvtimme per dygn. Det tycker jag har gått bra.

Jag hoppas att fler känner som jag – att vår lilla sfär ska vara en styrkekälla på allas olika villkor. Här ska det inte vara massa måsten. Det behövs inga ursäkter. Här ska vi kunna skriva precis allt. Bra som dåligt och när som helst, hur mycket som helst och hur lite som helst. Inga hämningar, oavsett om du mår bra eller dåligt!

Precis som ivfdags skriver är det fruktansvärt svårt att orka hoppas och vara stark hela tiden. De kan tyckas att alla andra lyckas må bra. Att göra ivf beskrivs som att åka karusell, att vara som en jojo. Ena dagen känns det bra. Andra dagen känns det skit. I bland är gropen alldeles för djup. Kräv all hjälp och allt stöd som finns – av sjukvården, av partnern, av jobbet… Det är vi ivf:are värda tusen gånger om!

Samtidigt finns vi ivf-bloggare här ute och hoppas för varandra och peppar varandra – och väntar på varandra under våra välbehövliga pauser!

Kramen.

 

Annonser

12 tankar om “En ivf-bloggares handbok

  1. Bra skrivet!

    Jag kan också känna press/stress över plus och framgångar, men samtidigt glädje och hopp! Det har inget med missunsamhet att göra, vilket jag tror att vi IVF:are förstår bättre, till skillnad från dom som lyckas själva och inte kan sätta sig in i ens situation.

    Jag kan också känna dåligt samvete när det gått flera dagar när jag varken läst/kommenterat i en blogg, samtidigt som jag själv får underbara kommentarer, haha. Att man ska vara så knäpp!

    Att begränsa sig låter bra och att försöka ta vara på nuet, att skriva när man har lust och helt enkelt skita i det när man inte har det (ursäkta språket!).

    Det är alltid spännande att följa någons resa, men det är också skönt att kunna finnas där som cyber-stöd!

    Kram och jag håller givetvis tummarna!

  2. Jag tänker såhär; Allt går i perioder. Det är som vänner, man har olika folk till olika saker – en del festar man med, en del ringer man för att ventilera hjärtesorgerna, en del kallpratas man med och en del gör man ALLT med. Man väljer vem man ringer utifrån det behov man just då har. Samma med bloggar. När man behöver stöd och pepp läser man hos likasinnade – och då undviker man andra.

    I perioder har jag slutat läsa vissa bloggar och plockat bort folk från facebookfeeden. Jag utgår från att jag numera är en av de som är bortplockad! Det är svårt att glädjas åt andra när man är i ett svart hål. Man är inte en sämre människa för det.

    Oj det här blev kanske lite förvirrat (tanken var helt klar i skallen iaf) 😉

    Krama om dig

  3. Hej! Jag är helt ny här men älskar redan ditt sätt att formulera dig. Klockrent och knivskarpt. Du har helt rätt i det du säger. Speciellt det där med att sammanhanget liksom trasas söner när någon faktsikt blir med barn. Även om det är det vi alla längtar efter och har som mål. En sak som har hjälpt mig på vägen är när folk i min närvaro har hopppats åt mig när jag inte har orkat själv, när de har sagt ”ge inte upp”. Det har givit mig sån otrolig pepp på något sätt. Deras tro har liksom burit mig. Önskar dig varmt lycka till med behandligen och lugn och ro. Kram Ulrika

    • Hej Ulrika, välkommen, tack för dina fina ord! Du har så rätt, det är ovärderligt att ha det där stödet när allt rasar och vi inte orkar, massa pepp tillbaka : )

  4. Jag förstår dig fullt och fast. Jag har själv undvikit gravida ivf-bloggar i perioder. När jag inte orkat (även om jag kan känna glädje för dem – mer än för en real-life -vän som försökt en kvart!) och när mitt svarta hål varit för svårt att ta sig ur. Ibland har jag vänt mig till sådana bloggar just för att få pepp, för att se att det faktiskt vänt för många, att det faktiskt går att bli gravid med ivf. Man ska bara läsa/göra det som känns bra för en. Det ska ge energi, absolut inte ta – för då ska man sluta läsa bloggar och blogga själv. Tycker jag iaf. Det är så jag tänker med mitt eget bloggande, och lusläsande av andras bloggar. 😉

    Jag har själv svårt att förstå att jag faktiskt tillhör den skaran nu, den gravida skaran. Jag hoppas innerligt att jag får fortsätta med det. Men jag hoppas också innerligt att du joinar inom den närmsta månaden, eller halvåret, eller året. Önskar er all lycka, och full förståelse för att jag är ”en sån” som du behöver välja bort nu!

    Stor kram

    • Tack för pepp och jag väljer absolut inte bort dig eller någon! Jag mår oförskämt bra just nu och vill följa ”mina bloggare” oavsett vad som händer, även om jag inte har så mycket att tillägga i kommentarsfälten : ) kram och lycka till!

  5. Jag hoppas att vi kan fortsätta att vara varandras kraftkällor. Men bara så länge vi orkar och mår bra av det. Vi behöver varandra. Vi behöver inspiration och känslan att vara med i ett sammanhang. Att man inte är ensam out there. Men det är din blogg och din egna domän.
    Du bestämmer själv när det är ”genug” och när du behöver ventilera. Jag kommer iallafall att fortsätta läsa hur det än går för dig, gravid eller inte. Du skriver så bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s