Dumt plaska runt i känslohavet

Waves_oceanKraschlandning på gång?

Nya jobben har lämnat plats för andra grubblerier.

Fan också. Så dumt en funkar.

Jag orkar inte bli förtvivlad om två veckor. Jag vill inte vara rädd. Jag vill vara glad över allt som är bra nu. Ändå ligger det där och guppar under ytan i känslohavet i bröstet.

När jag är ensam och har tid att plaska runt, är det så lätt att titta efter. Vad är det som ligger där och flyter? Det är så lätt att plocka upp det och studera närmare.

Det är inte alla som lyckas med IVF. Varför skulle det funka för oss? Som sagt. Det känns troligare att jag utvecklar vingar och flyger till månen än kommer få uppleva en graviditet.

Dessutom. Jag har förstått mer än väl att en graviditet verkligen inte är ett kvitto på att det slutar i lyckan att få ett barn. Många av er fortsätter att vara rädda. Jag orkar inte. När ska allting ta slut. Jag vill ju njuta av livet.

I bland är det svårt att ta en sak i taget. Som tur är bottnar jag fortfarande där jag står i mitt känslohav… Dags att stänga av datorn och ge mig ut i våren.

"Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."
Karin Boye
Annonser

12 tankar om “Dumt plaska runt i känslohavet

  1. Si si. Kan skriva under på allt. Men ibland måste vi få vara naiva och måla upp rosa moln. Ibland är det mörka moln. Men oavsett så kommer det som kommer att hända att hända. Någonstans i framtiden så står vi alla vid en väg, ledde den till barn eller är vi bland dem som inte lyckades? Blir det inga barn eller adoption eller surrogat eller blabla eller blabla? Det återstår att se. Men varken ni eller jag är där än. Det finns fortfarande hopp och det gäller att klamra sig fast vid det. Att hålla sig över ytan.

    Pepp till dig. Du är stark och beundransvärd och jag är övertygad att du orkar hålla dig över ytan. Stor kram!

  2. Vissa dagar är det väldigt svårt att ta sig ur vattnet… Men jag försöker tänka, att det finns många som lyckas också. Och det är så vi måste tänka: det är bara det att vissa dagar är det svårare än andra.

  3. Låter som du är nära att praktisera acceptans/medveten närvaro. Knepet är att plocka upp känslorna, titta på dem, konstatera att de finns där och lägga tillbaka dem, inte låta dem överskölja en utan att man liksom surfar på dem. Låter kanske flummigt och förenklat men kolla in ”Vem är det som bestämmer i ditt liv” och/eller ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” av Anna Kåver och Åsa Nilsonne (jag vet, hurtiga titlar, men seriösa författare), små lättlästa böcker om hur man praktiserar acceptans och inte låter känslorna ta över totalt även om man låter de finnas där. Slut på präktiga boktips 🙂 och lycka till med odlandet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s