För ett år sedan…

Hemma igen efter några lata dagar hos svärföräldrarna. Kvällarna har spenderats med julklappsböckerna framför öppna spisen. Dagarna har innehållit korvgrillning, snöiga skogspromenader och mysigt småstadshäng. Är överlycklig över det fina vintervädret och solen som välsignat hela julledigheten!

För ett år sedan låg vi på en vit sandstrand och kisade upp mot palmerna vid den här tiden. Nyårsafton spenderade vi ensamma och utpumpade. Huttrandes på balkongen tittade vi på fyrverkerier. Det som höll mig uppe var att vi snart skulle sitta på ett flygplan på väg långt bort. Vi flydde iväg och det är det bästa vi har gjort tillsammans – förutom Grynet.

Allt var skit och vi var mentalt söndertrasade efter jobbiga behandlingar och alla misslyckanden. Det var så mycket som hände med oss på den där resan. Det gick liksom att komma varandra så nära, nära. Vi såg en framtid för Oss. Underskatta inte sand mellan tårna och salt i håret. Vi kunde skratta och älska igen – trots rädslan och den djupa sorgen.

Nyårsafton i år kom och gick som en varm kram. Vi stod som vanligt och huttrade på en balkong för att fira in det nya året. Men den här gången är min mage så stor att vi kan ställa champagneglasen på den. Allt känns så rätt. Tänk om jag hade kunnat skicka den här känslan till mig själv för ett år sedan!

Nu ska vi njuta av de sista arbetsfria dagarna i stan. Om en vecka är det dags för barnmorskan igen, på onsdag börjar föräldrautbildningen och nästa helg ska vi gå på förlossningsförberedande parkurs.

Igår hade 80 procent av graviditeten passerat. Idag går vi in i vecka 33 och det är 55 dagar kvar till Grynet är beräknad komma till oss.

Bring it on 2015 : )