Min nya kropp och jag

Min nya kropp. Den bär på en fantastisk erfarenhet. Något kilo hänger envist kvar. Jag har fortfarande en liten bullmage. Har fortfarande inte vant mig vid känslan när låren gnids mot varandra när jag rör mig. Eller att jag har riktiga bröst nu. Amningen är visserligen så gott som avslutad, men det verkar som att boobsen hänger kvar ett tag till.

Så här är det. Jag kunde inte föreställa mig hur lång tid det faktiskt kommer ta att komma tillbaka till min ursprungliga form. Nu pratar jag inte om kroppens utseende – utan kroppens funktion. Vad jag är van att kroppen kan prestera. Som löpare och långdistanslöpare är magmuskler (framför allt den djupa, transversus) och ryggmuskler superviktiga.

Även om jag inte kände något, så är faktum är att under en graviditet luckras bäckenet upp, magmusklerna separeras och försvagas liksom bäckenbotten. Det är så kroppen bereder plats för barnet och förbereder sig på att föda ut det liksom. Dessutom påverkar gravidhormoner (för att inte tala om amningshormonerna) alla leder i kroppen. Min rygg mår inte heller prima efter den förändrade tyngdpunkten under flera månader. Vid längre löppass känner jag fortfarande av svanken.

Min bukhinna och magmusklerna var så gott som återställd åtta veckor efter förlossningen. Men då hade jag inte en tanke på att börja löpträna förstås. Då ville jag bara vara med skruttet och få amningen att fungera.

Så jag var ganska besviken efter min första löprunda när den äntligen blev av i början av sommaren. Flåset och konditionen var det inget fel på, men kroppen kändes faktiskt totalpaj! Det var inte ens skönt att jogga. Det kändes som höfterna var ur led och att någon möblerat om alla leder, muskler och senor i hela kroppen!

Blev ganska sur när min underbara mentor och löpcoach (som sprungit maratonlopp runt hela världen och fött två barn) bara fnissade i telefonen. Ganska naivt av mig alltså, att tro att det bara var att ge sig ut på en av mina vanliga rundor på en gång…

Hennes råd var att gå.

Gå?

Jag har för fan inte gjort annat än gått nu, tyckte jag!

Men sagt och gjort. Istället för löppassen har jag alltså gått runt i skogen hela sommaren (passat på att plocka en jävla massa svamp och bär) och kuskat runt med barnvagnen på grusvägarna runt torpet. Backe upp och backe ner i gassande sol som i hällregn, vareviga dag. Skruttet har kiknat av skratt och sovit gott i guppandet och skakandet, ha ha!

Och nu ÄNTLIGEN har jag kunnat löpträna igen. I fyra veckor har jag varit igång. Kör intervaller med ståvila och har några mil i kroppen. I veckan sprang jag min första mil sedan graviditeten, vilket är i grevens tid, för imorgon är det dags för Tjejmilen. Jag är anmäld och klar, nu gäller det!

Det här loppet väcker så mycket tankar och minnen. 2013 låg vi i startgroparna för att börja med IVF. Jag gjorde kanontiden 46,27! Året efter var jag gravid i vecka 15 med noll flås. Jag kunde knappt springa tre kilometer utan att det svartnade framför ögonen : )

Och i år. Då kommer min lilla familj stå där vid målgången. Min älskling och mitt lilla skrutt. För dem kan jag springa jorden runt och tillbaka igen!

I dag fyller skruttet för resten sex månader och just nu SITTER han faktiskt mellan mina ben, klappar mig på knäna och tjuter förtjust! Det är lite si och så med balansen, men amningskudden har hittills hindrat att han slagit i lilla huvudet 🙂

Annonser

10 thoughts on “Min nya kropp och jag

  1. Mitt mål är Tjurruset om en månad. Men efter två barn är min kropp inte heller vad den var och bråkar lite av och till. Jag har dock hopp om att det blir bra med tiden!

    • Åh det vill jag också, tyvärr är det alltid fullbokat innan jag får ändan ur! Älskar att det är terräng. lera, vatten och massa backar. Peppen, det kommer gå asbra, heja dig! Ta det bara lugnt 🙂
      Jag har fått löparknä, för lite gym och för mycket löpning på asfalt, det räckte med Tjejmilen… det brukar bli betydligt bättre på några dagar, men nu har det gjort lika ont i en vecka typ. Nu ska jag gå på antiinflammatoriskt (Ipren) en vecka, och allt jag kan tänka på är att det kanske blir droppen för den lilla fertilitet jag har kvar 🙂 Kram

      • Om det känns tveksamt så ta inte Ipren. För mig hjälpte olika stretchövningar, kolla YouTube och löparknä. Samt att när det var bättre bara springa på mjukt underlag!

      • Åh tack för tips, har ju min ”vanliga” övningar från sjukgymnasten, men tycker inte de hjälper nu. Har så sjukt ont nu att jag inte kan bära min son ner för trapporna till exempel… ska kolla in Youtube och vänta med Ipren! Tack ❤

  2. Skulle ju inte skicka messet ooops :). Så kul läsa om andras erfarenheter med träning.. Är i v 27 o tränar fortf men blir lika fascinerad varje gång när jag inte kan göra basala lätta övningar längre. Gjorde hoppsasteg på ett pass o höll på o trilla, skulle göra enbensbenböj ner på hög låda o trillade omkull 😂. Man är som en ostadig pensionär!

    • …eller gravid 😉 blir sjukt imponerad av att du klarar att upprätthålla så mycket träning ändå! Jag tappade flåset redan från början, orkade inte springa en meter typ. Jag körde nordic walking, alltså stavgång – där kan ni snacka pensionärsvarning, ha ha!! Kram och pepp, snart är bebis här, så spännande ❤

  3. Åhh tänk att man skulle ha en bebis så här ett år senare! Lycka! Förstår att man känner sig peppad när ens egna familj står och hejar på en. Själv kämpar jag på med dom envisa kilona och har tagit tummen ur och börjat gymma vilket aldrig har hänt innan. Kändes tungt och jobbigt dom första gångerna men märker att jag har blivit smidigare och ryggen gör mindre ont. Heja dig och hurra till lillen som är hela halv året😄😄 Trots att jag nu själv har lyckats få barn så känns det ändå som att jag vill gå in här och läsa, känner mig liksom hemma på någon vis🙏💕

    • Tack för pepp, det behövs verkligen 🙂 tycker du är superduktig som orkar ta dig till ett gym. Dit har inte jag kommit ännu, fast jag vet att jag borde… sprang på 55 minuter blank och känner mig nöjd med det. Nu väntar lite kortare lopp, hoppar över halvmaran, eftersom jag fått löparknä – typiskt! Blir jätteglad att du fortfarande läser här, känns som att bloggen gjort sitt, funderar på att pausa och återkomma när det är dags för syskon, som många andra ivf-bloggare gör! Kram på dig ❤

      • Löparknä har jag också haft känningar av nu, undrar om det kan ha nåt att göra med kroppen efter graviditet och förlossning. Eller så är det bara en viss muskelbrist i mitt fall. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s