Ångestfyllt gynbesök

Idag har jag varit hos gynekologen. Allt tyder på att jag haft ägglossning och livmodern såg fin ut. Jag fick beröm för knipmusklerna och slidväggarna.

Allt var helt nooooormaaaalt.

Vilket jag förstås är jätteglad över. Däremot har jag verkligen fått klart för mig att det är alldeles förtidigt för att sätta igång barnverkstad. Hela jag kastades tillbaka till ivf-tiden när jag satt där i väntrummet. Det är inte ens samma lokaler. Har aldrig varit hos den här gynekologen tidigare. Ändå kändes det fullkomligt skit att någon skulle gräva runt i mitt underliv och bedöma hit och dit. Varje muskel i kroppen minns stress, press och ångest. Hur många ägg? Finns det några alls? Tänk om det glömt att ringa, att det inte finns något att sätta tillbaka? Tänk om något är FEL? Och så vidare…

Gynekologen var proffsig. Dessutom hade hon jobbat med fertilitetsutredningar i 20 år. Hon menade att det kunde ta några månader för mensen att ”bli som innan” graviditet, men att det nu såg ut som allt var i sin ordning. Jag fick mens precis som jag skulle i söndags också, vilket innebär att min cykel faktiskt är mer stabil än innan graviditeten och under ivf-tiden! Hon tyckte att jag skulle testa för ägglossning den här cykeln om jag behövde det för att släppa tanken, men jag vet inte…

Vi hade ett bra samtal. Hon förstod att besöket rörde upp jobbiga känslor. Efteråt kände jag mig helt tom. Det var som att vakna upp ur en mardröm. ”Här sitter jag på bussen hem och min mamma är barnvakt åt min s o n. Jag har ett b a r n därhemma, som är m i t t. Som jag har f ö t t.”

Jag är så lyckligt jävla lottad. Gissa om jag nästan kramade och pussade sönder skruttet väl hemma 🙂

Annonser

4 tankar om “Ångestfyllt gynbesök

  1. Skönt att allt var bra! Men jag förstår dig. Bara tanken på att gå till gyn igen får mig att lägga benen i kors och få tillbaka många av de känslor som funnits så nära under så lång tid under behandlingarna.
    Å visst är det fantastsikt! Du är någons mamma ❤

    • Den känslan slår ju allt! Mitt barn är visserligen riktigt jäkla asjobbig just nu, sover inte om nätterna, gnäller, klättrar och kryper precis överallt, men det där kan en ju ta, för precis – jag är ju någons mamma!

      Usch ja, nu ska jag försöka släppa den delen av kroppen och vila i att allt är bra. Jag är helt enkelt inte redo att ta tag i den där biten ännu. Det får vara så. När syskonlängtan växt sig tillräckligt stark kommer jag säkert kunna fejsa demonerna igen!

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s